Till er som tänkt rösta på Sverigedemokraterna

Med risk för att låta paranoid – men är det inte skrämmande att se hur många likheter som finns mellan dagens politiska klimat och det som rådde i 1930-talets Tyskland?

Då var det nationalsocialisterna som ställde till problem – idag är det så kallade ”islamkritiska” partier som Sverigedemokraterna och deras kollegor ute i Europa som utgör det stora hotet.

Likheterna mot hur nazi-Tyskland gradvis trappades upptill  att sluta med förintelse av judar och ett andra världskrig, är nästan slående. Inte minst på det retoriska planet. Ett par paralleller man kan dra mellan då och nu:

1) I Tyskland kom nazisterna att bli ett mäktigt parti genom att framstå som ett rumsrent parti som värnade om nationalstaten Tyskland och det tyska folket. I takt med att deras makt växte kom också deras sanna ansikte att visas mer och mer.

I Sverige och resten av Europa är det de främlingsfientliga, eller ”islamkritiska” partierna som sakta men säkert vinner mer och mer makt genom att framstå som rumsrena partier som värnar om de egna länderna och de egna folken. Jag vågar lovar att deras sanna ansiktet, precis som Tyskland, kommer visa sig ju mer makt de får.
2) Den retorik som Sverigedemokraterna och deras kollegor använder är i princip exakt densamma som nazisterna använde under andra världskriget. Skillnaden är att nu är det ”islamisterna” som utmålas som det stora hotet som verkar i bakgrunden och styr och försöker förändra samhället i det fördolda – i Tyskland var det judarna och ”sionisterna” som nazisterna försökte måla upp samma bild av.

Byt ut orden judar mot ”islamister” eller ”muslimer” i något av Hitlers tidiga tal och ni kommer få in princip samma tal som Jimmy Åkesson och SD nu åker runt och håller i Sverige, och som deras kollegor i exempelvis Holland, Schweiz, Österrike, Belgien och Frankrike redan hållit.
3) Det började införas speciella lagar enbart för judar – de fick inte röra sig fritt, de var tvungna att bära armband och så vidare. Den trenden ser man även i Europa, där fler och fler länder börjar kräva att muslimska kvinnor inte får täcka sina ansikten och kommer få böter om de inte klär sig på ”rätt” sätt.

Man övertygar först befolkningen att en grupp människor ligger bakom allt det onda i samhället (judarna/muslimerna).
Sen förklarar man varför (den sionistiska/islamistiska konspirationen att ta över världen).
Därefter föreslår man olika kränkningar av rättigheterna för dessa människor (armbandstvång för judar/niqab-förbud för muslimer).

Ja, vad den slutgiltiga lösningen är kan ni nog säkert lista ut själva.

- – -

”Det som hände i Tyskland kommer aldrig hända igen”, kanske man tänker. Men det är det farligaste man kan göra.

För det som hände i Tyskland kommer hända igen. Historien upprepar sig alltid eftersom människan är så otroligt dålig på att lära av och känna igen sina egna misstag.

Europas befolkning, och de som tänkt rösta på Sverigedemokraterna i höst, är på väg att begå samma misstag som tyskarna gjorde för 80 år sedan:

Man köper den främlingsfientliga retoriken och skrämselprogandan, och skapar på så sätt en gemensam fiende (”de där invandrarna, de kostar oss massor av pengar, de kunde vi haft själva istället och de bara begår brott hela tiden ändå och försöker göra Sverige muslimskt”) som man anser ligger bakom det som är fel i samhället, och kommer sedan fram till att det bästa sättet att lösa problemen ju måste vara att göra sig av med de som ställer till problemen.

Jag säger inte att det kommer bli ett tredje världskrig eller en ny förintelsevåg, men det räcker med att länder som Sverige börjar avvisa utlänningar för att man ska begå en etnisk rensning och sänka sig själv till den lägsta nivå ett land kan sjunka.

Så tänk på det, ni som tänkt rösta på Sverigedemokraterna i höst.

Ni är på väg att leda Sverige rakt in i ett minfält utan att se det komma. Varningstecknen finns där och det kan sluta jävligt illa om inte folk inte kollar tillbaka i historien och ser likheterna med det som händer nu i Sverige och resten av Europa.

Samma sak som för 80 år sedan, bara en annan syndabock den här gången.

Och jag lovar, skulle det trots allt om sisådär 10-15 år ta hus i helvete så kommer jag vara den förste att säga ”Vad var det jag sa?” när ni sitter där i dokumentärer och säger att ångrar att ni startade det genom att rösta in ett främlingsfientligt parti i riksdagen, och att ni ”visste inte att det skulle bli så här…”.

Då kan jag säga att det visste ni visst, ni var bara för dumma för att se det komma. Igen.

Rolig historia

Det var en norsk, en dansk och Bellman som blivit dömda till hundra piskrapp. Var och en fick dock en sista önskan innan straffet skulle utdelas.

Dansken sa: – Jag vill ha en sköld på ryggen.

Dansken fick en sköld men den höll bara för sjuttio rappo och dansken blev därför piskad trettio gånger.

Sen var det norskens tur.

Han sa: – Jag vill ha två sköldar på ryggen.

De båda sköldarna tillsammans gjorde att norsken helt slapp undan piskrapp.

Sen så var det Bellmans tur.

Han sa:

- Jag vill ha norsken på ryggen.

Stackars The Verve

Sitter just nu och lyssnar på Bittersweet Symphony med The Verve. Troligtvis en av mina absoluta favoritlåtar.

Tycker lite synd om The Verve. De gjorde ju låten baserad på ett stycke stråkmusik från en Rolling Stones-låt, där de sedan lagt till egen text och gjort ett eget arrangemang (som dessutom är klart bättre än Rolling Stones låt). Det gjorde multimiljardärerna i Rolling Stones sura, så de stämde The Verve – och fick rätt.

Därför står det nu: ”Music: Keith Richards and Mick Jagger. Lyrics: Richard Ashcroft” överallt som låten spelas nu och för all framtid. Lite lagom svinigt, så där.

Men det blir värre.

Alla pengar som låten drar in går rakt ner i fickan på miljardärerna i Rolling Stones. The Verve som gjorde låten får inte ett öre. Nada.

Surt att skapa en enda superhit - och sen se pengarna trilla ner i fickan på pensionärer som använder dollarsedlar som blöjor.

Sverigedemokraterna

Läste nyss att Sverigedemokraterna ska ställa upp i kommunvalet i Vänersborg till hösten. Så jag får väl skriva lite om vad jag tycker om just Sverigedemokraterna.

Det är två saker jag stör mig på med Sverigedemokraterna:

1) Dels stör jag mig på är att Sverigedemokraterna pratar om ”invandrare” och ”invandring” – och uteslutande syftar på araber, afrikaner och östeuropéer. När en övervägande majoritet av invandringen kommer från våra nordiska grannländer.

Det är så uppenbart rasistiskt. Det är inte invandringen per se som Sverigedemokraterna ser som ett problem, utan det är invandring av så kallade ”främmande kulturer” som man vill minska.

Varför? Jo, för att de i grund och botten är nynazistiska små svin och vissa ränder går helt enkelt inte ur. Att anse att invandring från vissa folk, från vissa områden och från vissa kulturer är mer problematisk än annan invandring är en åsikt som Sverigedemokraterna delar med i princip alla öppet nazistiska och rasistiska organisationer.

Och ändå påstår de att de minsann inte är rasister. De är är bara bekymrade över hur invandringen kostar staten så mycket pengar. Bullshit.

Arbetslösheten i Sverige kostar staten betydligt mer pengar varje år i bidrag än invandringen gör, men man hör inte Sverigedemokraterna prata jobbpolitik särskilt ofta, eller hur?

Och när de väl gör det är det alltid med en invandrartwist typ ”Invandrarna tar upp jobb medan svenskar går arbetslösa”.

2) Det andra jag stör mig på är deras argument om att man måste försöka ”minska invandringen”. Det är så enkelspårigt, samma som med moderaterna som utgår ifrån att folk som är arbetslösa eller sjukskrivna gör det för att de är lata och inte för att det inte finns jobb eller de inte kan jobba.
Nån slags äcklig, cynisk världsbild som alla partier på högerkanten verkar ha gemensamt.

Majoriteten av invandrarna flyr inte till länder som Sverige för skojs skull och för att snylta på socialbidrag, utan för att de känner sig tvingade att rycka upp sin familj med rötterna och fly sitt hemland för att det inte är säkert att leva där längre.

Något land måste ta emot dem. Och vill vi verkligen vara som Danmark och Finland, som stänger gränserna och vägrar flyktingar att komma in i landet? Hur skulle man själv känt sig om man var tvungen att fly för sitt liv med familjen, och när man kommer till landet så säger de ”Sorry, du är inte välkommen. Pröva nån annanstans”.

Sverige ska föregå med gott exempel. Vi ska inte bli egoister som finnarna och danskarna, som enbart tänker på sina egna intressen och vägrar ta socialt ansvar för andra människor. Stor invandring till Sverige är inget problem, utan något att vara stolt över – vi hjälper folk, och folk vill komma hit.

- – -

Jag säger inte att alla Sverigedemokrater är nazister eller rasister.

En del är helt enkelt bara för korkade för att fatta vad Sverigedemokraterna verkligen står för och köper deras skitsnack.

Problemet är ju att idioterna röstar på Sverigedemokraterna, som får mer makt och när de väl fått det så är det ju rasisterna i partiledningen som bestämmer vad som är viktigt eller oviktigt – inte idioterna som tror att Sverigedemokraterna egentligen är schyssta killar och tjejer som värvar om samhället.

Nej, Sverige ska fortsätta vara ett invandrarvänligt land, med en politik därefter. Vi har möjlighet att ta hand om flyktingar och erbjuda dem bättre liv – vilka är vi att neka dem då?

Visst, vi kanske får lite mer pengar i plånboken med stängda gränser för att kostnaderna för socialbidrag minskar. Men då kan man ju verkligen prata om att sälja sin själ.

I-länder som Sverige ska inte vara egoister. Vi om några har möjlighet att hjälpa de som har det förjävligt, så varför ska vi neka de som inte har något att få lite, bara så att vi ska kunna få lite mer?

Är så trött på egoism. Det är det enda som gäller nuförtiden. Snart är väl Sverige som USA om det fortsätter så här; ett land där man anser det vara kommunistisk och farligt att genom skatter låta även fattiga människor få sjukvård – för varför ska jag betala för att någon annan blir sjuk?

Fy fan.

Jag älskar den här låten

Nånstans slog klockan fyra
Och ute faller regn
Jag reser om en timme
Maria sover än
Vi satt på Rörstrandsgatan
Igår kväll och drack vin
Hösten fyllde våra hjärtan
Två älskande var vi
Och väskan är redan packad
Men jag vill inte gå
Hur lämnar man den man älskar?
Jag kommer aldrig att förstå
Det fanns en tid för länge sen
när mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
jag bara bytte roll och scen
Nu rullar tårar nerför kinden
när jag kör ut genom Söder Tull
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull

Söndagkväll i den stad jag föddes
Jag står i en bar med gamla vänner
Vi svor eden när vi va unga
Alla för en vad som än hände
Men det vilda livet rev mig
någon reser och nån blir kvar
Guds ära till dem som stannar
och bär de döda till sin grav
Nu går jag gator genom minnen
genom spårvagnars land
Genom röken från fabrikerna
innan alla jobb försvann
Och bilder från min hemstad jagar mig i sömnen
Det här är för dom som aldrig kom fram
till andra sidan drömmen
Folk skjuter sig för pannan
eller dödar någon annan
Och vi dricker för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull

Jag har rest tiotusen mil
mitt liv är tåg och båt och bil
Jag går ut naken mitt i natten
Jag är en ö och du är vatten
Och det är sommar i en sekund
och jag minns varenda stund
när vi gick till havet för kärlekens skull
När vi blev fulla för kärlekens skull

Och döden och ensamheten har ringt och bokat bord
och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa "Älskling, säg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks"

Och jag sätter mig i bilen
och röker en cigarett
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
Och min bror sitter brevid mig
som en vilsen Don Qjuijote
Med gitarren tätt intill sig
alltid redo för ett skott

Vi är på väg till en ny dag
Vi är på väg till Stockholm stad
Vi ska bli fulla för kärlekens skull
Vi har vingar av guld
och vi ramlar omkull
Och vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull

Iraks TV-revolution

Såg en intressant dokumentär nyss om hur irakisk teve utvecklat sig sedan Saddam Husseins regim störtades. Tycker det är så jobbigt att se sånt.

Å ena sidan vill jag skratta, för att programmen, utrustningen, manusen, humorn – allt är så fruktansvärt efterblivet. Det blir lite som Borat.

Å andra sidan tänker jag ”Naaaw, vad gulligt, de försöker i alla fall”.

Och å tredje sidan skäms jag för att jag dels skrattar åt ett land som aldrig haft fri television tidigare, och för att jag är så nedlåtande och tänker på dem som mindre vetande och nästan tycker synd om dem för att de försöker.

Det roligaste var ändå Iraks Idol och Iraks Simon Cowell. Inte riktigt samma grej som den västerländska, direkt. Massa medelålders män i mustasch (typ tjugo män och en kvinna, för övrigt) som tävlade och alla hade likadana kläder och sjöng bara traditionella irakiska låtar.

Och Iraks Simon Cowell tog sin roll som den elaka jurymedlemmen lite för seriöst. Han gav inte kritik, han var bara elak utan anledning mot folk.

Dokusåpor var tydligen det som växt allra mest sedan Saddam grävdes upp ur hålet och hängdes. Det verkar som att var fri tv än finns, och oavsett vilka förutsättningar folket i det landet har, så dyker de förbannade dokusåporna upp överallt. Som att det är någon slags tv-världens naturlag att all utveckling leder fram till dokusåpor.

Om det finns en Gud så måste han vara jävligt glad i dokusåpor.

Man gjorde konstiga saker när man var liten

När man var liten var man konstig. Man gjorde konstiga saker, gillade konstiga saker, tyckte konstiga saker var kul.

Jag samlade mycket när jag var liten. Hockeykort, puttekulor, Kinderägg-leksaker.

Och småsten. Minns att jag och Adam brukade gå runt på parkeringen nedanför farmor och farfars lägenhet och samla på oss massa småsten som av någon anledning hade en silvrig yta. Sen la vi stenarna i plastlådor hos farmor och farfar.

Jag vet faktiskt fortfarande inte varför vissa stenar var silvriga och andra inte.

Sen samlade jag på pins också. Jag gillade pins, såna där små bilder i metall som man fäste med nålar i tröjor och skjortor. Hade en från fotbolls-VM -94 med svenska flaggan på, har jag för mig. Tydligen gillade jag den så mycket att jag ville ha andra.

Sen slutade jag.

Allt mitt samlande bara slutade, jag kan inte ens minnas att jag slutade eller varför. Jag bara gjorde det. Det kanske bara är en fas man har när man är barn, att man är besatt av att samla på saker och sen när man växer upp så bara det intresset dör.

Hos de flesta. Resten blir dårar som knappt har plats att sova i sitt eget hus för att de måste samla på allting de ser.